Google Chrome (64-bit)

Sedan lanseringen 2008 har Google Chrome gradvis kommit att dominera webbläsarmarknaden, även på plattformar med förinstallerad konkurrens. Anledningarna till det är komplexa, men en av dem är att Google ständigt itererar för att göra Chrome bättre. Samtidigt har Mozilla förändrat landskapet med sin Firefox Quantum-översyn. Låt oss se om Chrome fortfarande är kungen på kullen.

Fördelar

Medietunga sidor laddas och rullas smidigt: Jämfört med Mozilla Firefox har Chrome alltid klarat sig bättre när det kommer till att strömma HD-video eller bara ladda många bilder på en gång. Microsofts Edge-webbläsare har stulit lite åska här på sistone, men Edge är inte tillgänglig för Windows 7 (och den är bara tillgänglig på Android och iOS i beta-testform), vilket sätter en allvarlig buckla i publikens räckvidd och dess tilläggsbibliotek är relativt liten. Firefox Quantum har minskat gapet, men Chrome är fortfarande bättre för video över 1080p och snabbare än 30 bilder per sekund, såvida inte din PC har nya interna komponenter som kan ta bort belastningen från din centrala processor - ett system som kallas hårdvaruacceleration. Om du har det, då är Firefox och Chrome ganska jämna i våra verkliga användningstestningar.

Googles molntjänster är tätt integrerade: Själva webbläsaren har en inloggningsdialog för Google-konton. När du loggar in kan du inte bara synkronisera dina bokmärken, webbhistorik och inställningar från andra enheter som du kör den här webbläsaren på, utan du kommer också att logga in på Dokument, Maps, Gmail och andra Google-tjänster. Samtidigt kan du välja att inte logga in på Chrome och bara logga in på dessa tjänster på deras respektive webbplatser. Du kan synkronisera med Firefox och Safari, men att göra det ansluter dig inte till något som liknar Googles överflöd av molntjänster.

Nackdelar

Sekretessinställningar kan förbättras: Medan Google ständigt arbetar med Chromes säkerhet, kan dess sekretessinställningar använda bättre organisation. Ta till exempel Firefoxs behörighetsinställningar. Dessa finns precis utanför det intuitivt märkta avsnittet "Sekretess och säkerhet" på fliken Inställningar. Du kan isolera specifika webbplatser som ber om webbkamera- och mikrofonåtkomst, platsdata och möjligheten att skicka aviseringar i webbläsaren. I var och en av dessa fyra kategorier kan du ta bort specifika webbplatser, ta bort alla webbplatser med ett klick och växla mellan "Blockera" eller "Tillåt" för varje webbplats. Firefoxs system är okomplicerat.

I Chromes inställningar måste du rulla ner till botten, klicka på "Avancerat", scrolla ner till det tvetydigt märkta "Innehållsinställningar", klicka på det och klicka sedan på behörighetskategorin som du vill justera. Medan Firefox har en framträdande Inställningsknapp bredvid varje behörighetskategori för att hjälpa användaren, är Chromes brödsmula en liten pil.

När du går in i Chromes avsnitt för aviseringsbehörigheter ser du webbplatser listade i avsnitten "Blockera" och "Tillåt". För att flytta en sida från en sektion till en annan måste du klicka på de tre små prickarna till höger för att öppna en meny som innehåller ett "Blockera"-alternativ. I Firefox får du en lista över webbplatser som du kan sortera i alfabetisk ordning eller efter blockerings-/tillåtstatus, möjligheten att söka efter en webbplats inom detta avsnitt och en undermeny märkt "Blockera" eller "Tillåt" som du tydligt kan klicka på för att växla mellan dina inställningar. Firefoxs dialogruta finns också i ett kompakt men expanderbart fönster, medan Chromes dialogruta finns i en ny webbläsarflik med mycket slöseri med utrymme.

På andra ställen i Firefoxs sekretessinställningar kan du växla om du vill att webbläsaren ska använda din historik för att generera sökförslag medan du skriver. Du kan få Firefox att dumpa din webbläsarhistorik varje gång du stänger den, oberoende av att surfa i dess version av inkognitoläge. Du kan sätta dina webbläsaraviseringar i ett "stör ej"-läge om du till exempel vill streama en film.

Sammantaget organiserar Firefox dina webbläsarinställningar på ett mycket vänligare och mer detaljerat sätt.

Sökmotorinställningar kan utökas: Som standard använder adressfältet Google Sök när du skriver några ord och trycker på Retur. Du kan välja från en lista med alternativ i dina inställningar, men att manuellt lägga till en extra motor är tråkigt. I avsnittet Sökmotor i din inställningsmeny måste du klicka på "Hantera sökmotorer" och klicka på ordet "Lägg till". Det här ordet ser inte ut som en knapp eftersom det inte har någon ram eller färgad bakgrund, och dess placering är tillräckligt tvetydig för att du kan se om det är relaterat till listan över standardinställningar ovan eller avsnittet "Andra sökmotorer" nedan.

När du klickar på Lägg till får du tre inmatningsfält att fylla i. Det viktigaste, där du berättar för Chrome om sökmotorns faktiska internetadress, är märkt "URL med %s i stället för frågan." Inte intuitiv frasering för de flesta. I vår testning var vi tvungna att ange hela webbadressen till sökmotorn och sedan lägga till "%s" (utan citattecken) till slutet.

Och till skillnad från Firefox finns det ingen funktion för att återställa standardlistan över sökmotorer, så om du av misstag tar bort en, måste du gå igenom den här processen för att få tillbaka den. Plus, om din standard är Google, till exempel, men du vill göra en specifik sökning på Wikipedia från adressfältet, finns det inget snabbt sätt att göra det. I Firefox kan du bara börja skriva och klicka på Wikipedia-ikonen längst ner i dina sökförslag. Om du vill ta bort en standardsökmotor måste du byta till en annan för att borttagningsalternativet ska dyka upp.

Chromes inställningar för sökmotorhantering känns direkt otympliga jämfört med vad Firefox erbjuder.

Slutsats

Ju mer vi grävde i Chromes inställningar, desto mer imponerade blev vi av Mozilla Firefox. Och om din dator har hårdvaruacceleration för HD-video är Chromes historiska prestandafördel med mediehantering mer eller mindre eliminerad. Chromes återstående stora funktionsfördel, åtminstone på skrivbordet, är en enkel inloggning för sina molntjänster. Om Mozillas förestående översyn av den mobila versionen av Firefox är lika omfattande som vad de har gjort med skrivbordsversionen, kan Google finna sig i att spela ikapp som det gjorde för nästan ett decennium sedan.